Kollektivt våld och förtryck bygger på starkt patriarkala och heteronormativa föreställningar.

Våld och begränsningar i hederns namn tar sig specifika uttryck och kännetecknas bland annat av att kvinnors och flickors intressen anses vara underordnade familjens, att deras handlingar i hög grad anses påverka hela familjens anseende och deras sexualitet är hela familjens angelägenhet.

Kontroll av flickor och kvinnor i hederns namn sträcker sig från begränsningar i vardagen i fråga om klädsel, umgänge och fysisk rörelsefrihet – men även när det gäller val av utbildning, jobb, äktenskap eller skilsmässa.

Även unga män kan bli gifta mot sin vilja och hbtq-personer kan betraktas som hot mot familjens heder

Hederskultur innebär att individen och framförallt kvinnor underkastar sig kollektivet för att bevara familjens och släktens goda rykte.

Det ses, stöds och uttalas av ett kollektiv som en legitim, oundviklig handling för att straffa i första hand kvinnors olydnad, bevara familjens heder och värna om familjens eller släktens sociala överlevnad.

De allvarligaste kollektiva brotten, t.ex. bortrövande, tvångsgifte eller hedersmord, är oftast planerade och genomtänkta av en större grupp inom familj/släkt för att återställa hedern